Denna blogg handlar om träning, tävling, kost, att ha roligt påvägen och må bra! 2014 var mitt stora tävlingsår med en rad olika tävlingar och en hel del vinster. Under 2015 kan ni fortsätta följa mig då jag kommer anta nya utmaningar. Bland annat på Ninja Warrior Sverige och min premiär inom OCR(Obstacle Course Races). Var med mig genom min träning och övriga förberedelser till dessa tävlingar. 

Det största för 2015 är att jag har startat ett eget företag, More Than Wellness, där jag arbetar med träning hälsa och välmående. Kika mer på företagets hemsida och välkommen att kontakta mig om du vill ha hjälp att nå dina mål.

Jag representerar MM sports och Lynx MST

Planerade tävlingar 2015:

  • - 28/3 BootCamp Callenge
  • - 25/4 Tough Viking i Gbg
  • - Rep-power kvaltävling
  • - 9/5 SM i TCA (Toughest Competitor Alive)
  • - 16/5 Polis SM i styrkelyft
  • - 27/6 VM i TCA individuell klass
  • - 29/7 VM i bänkpress för poliser och brandmän
  • - 30/7 VM i TCA mixedklass
  • - 2/7 VM i Push & Pull för poliser och brandmän (bänkpress och marklyft)
  • -11/7 Final Fitness Five
  • - September Ninja Warrior Sverige 2016
  • - November SM i chins
  • - November SM i dips
  • - November Europafinal Fitness Five
  • - November Final Rep-Power



Den här bloggen skapades via leverantören

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

From parkour-cop to bikini-cop

The last time I wrote a blog-post was when I was noticed in the media because I had been doing something unusual in my profession as a police officer. At that time I was given the temporary nickname ”Parkour-police”. My blog has since been hibernating because I’ve felt I haven’t had anything special to write about.

Now I feel the need to write, get some things off my chest and also answer some questions about my intervention, which happened about a week ago. Above all I want to thank everyone who has given me praise, written nice comments or backed me up when I have been criticized! You make me so incredibly happy!! I would love to write and thank you all individually, but you are all too many! THANK YOU!!!

Now to answer some queries from people who have criticized my actions.

Why did I post the picture?

Shortly after my intervention my friend told me she had taken a picture of me. We laughed at it beacuse of the sheer comedy in the situation of arresting someone while dressed in a bikini. My friends have never before seen me in action as a policewoman and were a bit shocked over what had happened and the fact that it went so fast. This was another aspect which for us made it comical.

I discussed with my friend and my police colleague whether I should post the picture just to warn and remind people that thefts like this are common. Reports against these kind of offenses increase in a ridiculous amount during the summer and basically no-one gets their valuables back nor does any suspect get arrested or get convicted of any crime.

We all agreed that the picture was to be posted in this purpose, plus the fact that there was something comical about it. I was happy that the picture got so many likes on Instagram and was also shared on FB. 24 hours later, Aftonbladet (local newspaper) called and wanted to make an interview, in the same purpose. I told them about how one can act as a civilian if one is subject to theft. After Aftonbladet published the interview, my phone has been ringing non-stop. I could not imagine that the picture would spread the way it now has. Journalists from around the world have sought me out, interviewed me and even traveled to Sweden to make reports about me.

I respect anyone who thinks I was wrong in uploading the picture. I was hesitant myself but felt that the pro’s surpassed the con’s. Looking back I would not like to have had it undone since I believe it has created more trust for the police rather than the opposite. This is fortified also by the positive attention it has been given, not only to me but to Swedish Police, from around the world. I don’t consider myself neither mocking or derogating any individual by publishing the picture. If so it was absolutely not my intention.

Am I a racist?
Unfortunately the attention has been far from only positive for me as a person. I’ve gotten some haters and a little too many unpleasant messages and e-mails from people who, for different reasons, loathe my actions. Most of it just runs off me, but not all. I also get messages from people who admire what I have done a little too much and seem to be willing to sell their own grandmother just to meet me! This makes me feel uneasy.

In the first interview I happened to say that the guy who approached us was foreign. Right after this had been published, I started getting hate-messages about me being a racist. Apparently I offended some people in our country, and for this I am sorry.

I realized my mistake and from then on simply said that it was a guy. I even considered saying it was a person, so not to offend the male gender. Luckily no comments were made about this.

To those of you who dislike me because you think I’m a racist, I just want to tell you that my own family are also immigrants. My grandmother came to Sweden as an undocumented fugitive after surviving from a concentration-camp. My father came as a child with his parents as fugitives to Sweden! If it hadn’t have been for Sweden’s foreign policy I wouldn’t even have existed. The origin of the thief definitely had nothing to do with my actions and will never affect my future actions either. I act and conduct myself in the exact same manner regardless of someones origin, both as a policewoman and as a civilian.

Just as bad are the e-mails i have gotten from racist sympathizers who praise me and write that I was fierce who nailed the immigrant-trash and hope I mashed him extra hard. I feel that these imbecile comments are not even deemed worthy of a response whatsoever.

Irrespective of origin I hope that the majority want to fight any crime commited.

Was it necessary to put a knee in the perpetrator’s back?
If you take a closer look at the picture you can quite clearly see that I am not pushing my knee in to the man’s thoracic spine. That kind of force was not authorized. But I had make use of what my frame of 55 kg bodyweight would allow, just to keep the man under wraps.

What you can see on the picture is the instant when I kept my shin and inside thigh against his arm so that he could not escape. This to be able to assist my partner who is holding his other arm. She has to let go to get her phone and call 112 (emergency service).

The man quickly realized when he was on the ground that he did not have a chance to break loose which in turn made him sieze his struggling and we could ease our grips.

Am I a hero?
I think it is quite an exaggeration to salute me as a hero all over the world. I was merely doing my job and I know that basically all my colleagues on the force would do the same if they saw a crime being commited.

Nevertheless I am so glad and thankful for this Cartoon Superhero that has been dedicated to me. I still have not been able to track down the artist. Maybe the artist wants to remain anonymus. If not, please help me get in contact with them.

Lastly I just want to say THANK YOU to some of you who have been awesome during the last week!! I’m so glad that you are a part of my life! You, and nothing else makes me the world’s happiest right now!! Malin, Jenny, Janne, Adam and of course my biggest fan, my dear mother Anita  <3  <3 !!

Translator: Jan Czarnecki

Från parkourpolis till bikinipolis

Sist jag skrev ett blogginlägg var när jag uppmärksammades i media pga. av att jag gjorde något ovanligt i mitt yrke som polis. Fick då det tillfälliga smeknamnet Parkourpolisen Bloggen har sedan dess fått vila då jag känt att jag inte haft något speciellt att skriva om.

Nu känner jag ett behov av att skriva av mig och svara på lite frågor angående mitt ingripande som skedde för snart en vecka sedan. Viktigast av allt är att jag vill tacka alla som hyllat mig, skrivit fina kommentarer och ni som tagit mig i försvar mot de som kritiserat mig! Ni gör mig så fantastiskt glad!! Jag skulle mer än gärna vilja tacka alla personligen men ni är för många! TACK!!!

Nu ska jag svara på lite frågor från dem som kritiserat mitt agerande.

Varför la jag upp bilden?

Efter ingripandet fick jag veta att min vän tagit en bild på mig. Vi skrattade åt bilden för att det blev en komisk situation att ingripa iklädd bikini. Mina vänner har aldrig sett mig agera som polis och var en aning chockade över vad som hände och att det gick så snabbt. Ytterligare en aspekt som för oss gjorde det komiskt.

Jag diskuterade med min vän och poliskollega om jag skulle lägga upp bilden för att varna och påminna folk om att det är lätt att bli bestulen. Anmälningarna mot dessa brott ökar sanslöst mycket under sommaren och i princip ingen får tillbaka sina värdesaker och ingen misstänkt blir heller gripen eller dömd för något brott. 

Vi var överens om att bilden skulle läggas upp i detta syfte men att det också var komik i den. Jag blev glad att bilden gillades av många på Instagram och delades på FB. Ett dygn efter ringde Aftonbladet och jag gav en intervju i samma syfte. Jag berättade även hur man som privatperson kan gå tillväga om man blir bestulen. Efter att Aftonbladet publicerat intervjun så har min telefon ringt i ett. Jag hade inte en tanke på att bilden skulle spridas på det sätt som den nu gjort. Journalister i hela värden har sökt upp mig, intervjuat mig och tom rest till Sverige för att kunna göra reportage om mig.

Jag respekterar er som tycker att det var fel att lägga upp bilden. Jag var själv tveksam men ansåg att fördelarna övervägde nackdelarna. Med facit i hand så skulle jag inte vilja ha det ogjort då jag tror att detta skapat mer förtroende för polisen än tvärt om. Detta styrks även av den positiva uppmärksamhet detta gett, inte bara till mig utan även till Svensk polis från hela världen. Jag anser mig varken ha hånat någon eller kränkt någon enskild individ genom att ha publicerat bilden. Om så har det verkligen inte varit min avsikt.

Är jag rasist?
Tyvärr har uppmärksamheten varit långt ifrån bara positiv för mig som person. Jag har fått en hel del hatare och lite för många obehagliga meddelanden och mail från folk som avskyr mitt agerande av olika skäl. De mesta kan jag borsta av mig men inte allt. Det dimper även in meddelanden från folk som beundrar det jag gjort lite väl mycket och ger intryck över att vilja gå över lik bara de får träffa mig! Vilken känns lite obehagligt.

I första intervjun råkade jag säga att det var en utländsk kille som kom fram till oss. Direkt efter att det publicerats började hat meddelanden komma om att jag var rasist. Tydligen så kränkte detta uttalande några i vårt land vilket jag vill be om ursäkt för.

Jag insåg mitt misstag och nämnde i fortsättning bara att det var en kille. Övervägde till och med om jag skulle sagt att det var en hen för att inte kränka det manliga könet också. Som tur var kom inga synpunkter angående det.

Till dem som ogillar mig pga. av att ni tror jag är rasist vill jag bara berätta att min familj är invandrare. Min mormor kom till Sverige som papperslös flykting efter att ha överlevt ett koncentrationsläger. Min pappa kom som barn tillsammans med sina föräldrar som flykting till Sverige! Om det inte var för Sveriges flyktingpolitik skulle inte jag finnas till. Tjuvens ursprung har definitivt inget med mitt agerande att göra och det kommer aldrig heller att påverka mitt agerande i framtiden. Jag beter mig och agerar på exakt samma sätt oavsett personens ursprung både som polis och i mitt privata liv.

Lika illa är det med de mejl jag fått från rasistsympatisörer som hyllar mig och skriver att jag var grym som satte dit invandrarpacket och hoppas att jag tryckte till honom extra hårt. Jag känner att dessa idiotiska kommentarer inte är värda att bemötas med några svar överhuvudtaget.

 Oavsett ursprung så hoppas jag att de flesta vill bekämpa brott som begås.

Var det nödvändigt att sätta ett knä i ryggen på killen?
Om man tittar noga på bilden så ser man ganska tydligt att jag inte trycker ner mitt knä i mannens bröstrygg. Den typen av våld var inte befogad. Men jag var tvungen att använda det jag kunde av min 55 kg tunga kropp för att ha kontroll på mannen.

Det man ser på bilden är när jag håller mitt underben och insida lår mot hans arm så han inte kan komma loss. Detta för att assistera min vän som håller i hans andra arm. Hon behöver släppa för att komma åt sin telefon och ringa 112. 

Mannen förstår snabbt när han ligger på marken att han inte har en chans att ta sig loss vilket resulterar i att han slutar göra motstånd och vi kan lätta på våra grepp.

Är jag en hjälte?
Jag känner att de är det är överdrivet att jag hyllas som en hjälte i hela världen. Jag gjorde bara mitt jobb och vet att i princip alla mina poliskollegor skulle göra detsamma om de ser ett brott begås.

Hur som helst så är jag så glad och tacksam över denna Superherofigur som tillägnats mig. Jag har fortfarande inte lyckas spåra konstnären. Kanske konstnären vill vara anonym. Om inte, snälla hjälp mig att komma i kontakt denne.

Till slut vill jag bara säga TACK  till några som har varit fantastiska under den senaste veckan!! Jag är så glad att ni är en del av mitt liv! Ni, och inget annat gör mig till världens lyckligaste människa just nu!! Malin, Jenny, Janne, Adam och såklart mitt största fan, min kära mamma Anita  <3  <3 !!

Polisparkour - rätt eller fel?

Jag har under några dagar befunnit mig i Malmö för att arbeta för Polismyndigheten i Sverige. Under ett av arbetspassen gjorde jag och en kollega någon ovanlig för att hålla oss varma i kylan. Detta har orsakar en hel del uppståndelse. Vi blev smygfilmade och klippet har i skrivande stund ca 350.000 visningar. Kvällen efter detta ringde Aftonbladet till mig då de ville köpa klippet från smygfilmaren för att publicera det tillsammans med en intervju av mig. Bara skoj tycker jag!!

För er som inte sett klippet så är detta originalet då min kollega filmade mig

Anledningen till detta blogginlägg är att jag fått sanslöst mycket kommentarer. Mest glädjande kommentarer vilka jag så gärna vill svara på. Men det är för svårt att svara alla personligen, därför gör jag det här istället! TACK alla som skriver så mycket positivt, uppskattande och uppmuntrande både till både mig och polisen i allmänhet. TACK för att ni visar att ni uppskattar vårat jobb! Varenda ord ni skriver värmer i mitt polishjärta.

Jag vill gärna också svara på några av de elaka, nedlåtande och dumma kommentarer jag fått. För att göra det vill jag först berätta för er vad vårat uppdrag är i Malmö. Jag har förstått att det råder stora missuppfattningar om vad polisen arbetar med vid de tillfälligt uppsatta gränskontrollerna. Under dessa dagar har min arbetsuppgift varit att kontrollera ID på alla resenärer som kommer med tåg från Danmark till Malmö. Anledningen till detta är verkligen inte att slänga ut folk ur landet utan tvärt om. Vi vill fånga upp de flyktingar som vill ha och behöver hjälp att söka asyl i Sverige. Då vi inte hade dessa gränskontroller strömmade flyktingarna in och ingen visste vart de tog vägen. Nu fångar vi upp dem på tåget och transporterar dem till rätt instans för att de skall få rätt hjälp. De som är ensamkommande flyktingbarn slussar vi vidare till socialtjänsten och vuxna samt barn med vårdnadshavare kör vi till migrationsverket. De som behöver sjukvård får det. Av de flyktingar som inte ämnar söka asyl i Sverige utan vill till något annat land slussar vi tillbaka med tåget till Danmark för att de sedan skall kunna ta sig vidare till det land de vill och där de eventuellt har släktingar. 

Det är inte ofta jag blir illa berörd i mitt jobb, men dessa dagar har berört mig oerhört. Det gör ont i min själ att träffa familjer som flytt för sitt liv. Hjälplösa barn både med och utan föräldrar, hungriga, sjuka, livrädda både för oss och för sina öden. Många gånger har jag fått bita mig i tungan för att inte mina tårar skall komma. Många vet inte ens att de anlänt till Sverige då vi tar dem av tåget. En familj med fyra små barn berättade att de hade rest i två månader och äntligen hade de nått Sverige. 

För första gången på mycket länge känner jag mig stolt över mitt yrke och den insats vi poliser just nu gör vid Sveriges gränser. 

Tågen går med 20 minuterstrafik så det blir lite väntan mellan. För kort väntan för att vi ska hinna med andra arbetsuppgifter och för lång väntar för att man skall hålla värmen om man står stilla i kylan och blåsten. Jag är extremt frusen av mig och trots lager på lager så blev jag väldigt kall. Perrongen vi stod på var helt folktom, detta en sen juldagskväll. På perrongen mitt emot satt det några människor i en kur och väntade på ett tåg. Jag och min kollega började hoppa lite upp och ner för att hålla värmen. Sedan sprang vi varsitt varv där vi improviserade lite parkour. Vi hade riktigt skoj och blev även varma. Mitt i all tragik kändes de skönt att skapa distans, ha skoj, skutta runt och flamsa lite. 

Här kommer ett axplock från några få av de tusentals kommentarer som gör mig såååå glad! TACK!!


Jag respekterar alla mina kollegor som skrivit kommentarer om att man inte bör apa sig eller fjanta runt i uniform. Dock vill jag ändå svara kort på några av dem.

Robert, såklart alla har olika humor och tycker att olika saker är skoj. Men jag undrar precis som Marya, varför är jag en dålig förebild? Har du hör talas om parkour eller freerunning? Det är något som "vanliga människor" faktiskt sysslar med, det är en idrott som går under Svenska Gymnastikförbundet. Jag kan inte tro att människor tappar förtroendet för mig pga av att jag gör något som människor sysslar med. Jag har fått över tusen kommentarer varav några få kommentarer från allmänheten är negativa. Resterande är positiva, där det även framgår att det är skönt att se att polisen är mänsklig och bjuder på sig själv. Även kommenterar som lyder att jag är en stor förebild.


Nik Ene, jag garvar faktiskt när jag läser detta. Det låter som du använt alla fina floskler du kan. Jag försår verkligen att vi inte förstår varandra. Jag är medmänsklig, du är mer en lik en robot som tar dig själv på för stort allvar. Om jag i tjänsten stötte på några hoppjärkor som utövar parkour eller liknande skulle jag inte ingripa för att undanröja en framtida olycka och inte heller tillrättavisa dem. De sysslar med en idrott som numera är mycket utbredd i alla fall i Stockholm. Jag kan inte på något sätt förstå varför det skulle stoppas? Min erfarenhet under 11 år som polis är att jag vunnit förtroende då jag visat medmänsklighet och det tänker jag fortsätta med. I din kommentar finns inte en uns av medmänsklighet.

Mange, jag är 38 år och mamma till en femåring, trots det kommer jag aldrig bli för gammal för att leka. Tyvärr var dessa bänkar redan besudlade med loskor, smuts och annat och inte så trevliga att sitta på med rena kläder. Vi gjorde dem såklart inte renare så jag ber om ursäkt för det. Jag är bara mänsklig! Under dagens pass ska jag skura dem i väntan på tågen!


Andés, vad skulle vi gjort för nytta mellan tågen? Kom gärna med förslag, för vi tycker det är trist att bara stå och vänta. Varje tågkontroll tar ca 5 minuter så i 15 minuter väntar vi mellan tågen. Jag och mina kollegor vill gärna göra så mycket nytta som möjligt.

Sara, polisen har redan fått lönesänkning. En polisinspektör fick för några år sedan 28000 i lön i Stockholm. Numera har en polis men samma antal år i tjänst endast ingångslönen som är 24500 kr. Även vårat OB halverades för några år sedan samtidigt som vår veckoarbetstid ökades på.

Niclas, jag tycker din kommentar är fantastik. Jag är nog inte en av de smidigaste, faktiskt ganska stel. Jag väger 56 kg och bär en utrustning som väger ca 12 kg. Jag bär kläder i lager på lager för att hålla värmen vilket gör mig ännu mer osmidig. Testa att göra en kullerbytta med 8 kg runt midjan som dessutom spretar åt alla håll, pistol, batong mm. Det var kul men svårt. Trots osmidigheten kan jag kan nog sticka ut hakan och säga att jag är en av Sveriges starkaste och mest vältränade polistjejer. Så liknelsen med en elefant tar jag som en komplimang. 

Detta vara bara ett axplock av alla kommentarer. Jag är fortfarande lite i chock över vilket genomslag denna smygfilmning fick!! Även glad över att jag smittat av mig med min glädje och spontanitet.

Tack ännu en gång alla ni som skrivit fina kommentarer!

Stor kram och Gott Nytt År!!!

Sista tävlingarna för 2015

I år var Fitnessfestivalen uppdelad på två helger. Första helgen i Stockholm och andra helgen i Göteborg. Inför andra helgen väntade finalen i Rep Power som gick på söndagen.

På lördagen var tanken att jag skulle ta det lugnt och vila upp mig inför den viktiga finalen på söndagen. Men jag hade lite svårt att inte delta i massa spontana roliga utmaningar som erbjöds under festivalen. Speciellt i sällskap med min vän Jenny som precis som mig gillar att ta sig an utmaningar från alla olika håll.

Crossfit Göta hade en box på festvalen där jag spontant kastade mig in i en utmaning. 300 meter rodd, 6 meter rep klättring från sittande med bara armar och 20 hopp med tungt rep. Riktigt skoj och slutade på exakt samma tid som killen jag körde mot.

Rep Power

Invägning var kl 08:30 på söndagen och tävlingen startade kl 10:00. Min vikt landade på 51,5. Belastningen i finalen beräknas efter BMI, jag fick BMI 18,7. 

Första moment var knäböj, där jag hade 56 kg på stången, 3xBMI.  Gjorde 31 repetitioner på 60 sekunder, fick 29 godkända. Jag har aldrig gjort så många repetitioner tidigare så jag var grymt nöjd. Det kändes dock i benen.

Nästa var dips med 5k kg extra, chins med kroppsvikt, bänkpress på 2xMBI och sist bicepscurl på 1,5xBMI.

Inför sista momenten bicepscurl var startordningen i placeringsordning. Jag ledde och var därför sist ut. Det var en riktigt spännande avslutning. Starka Sandra som låg tvåa med endast en placeringspoäng efter mig gjorde 23 bicepscurl. Jag förstod att jag inte skulle kunna slå det, men jag hade 3 repetitioner mer än henne innan. Så det skulle räcka om jag gjorde 21 godkända curls. Då skulle jag ta henne med 1 repetition, om vi skulle landa på samma antal så skulle Sandra vinna då hon väger mer än mig. Jag krigade i curlsen med 28 kg på stången och hade ingen aning om hur många jag fick godkända. Men det jag fick exakt 21 reps! Så jag behöll mästartitel med en ynka repetition tillgodo.

Så rolig tävling och fantastiskt skoj med tufft motstånd!

Efter tävlingen gick jag näst intill in i väggen! Jag har de sista veckorna tävlat mycket och kosthållningen har varit strikt inför detta. Nu när det var över så tillät jag mig själv att slappna av. Så skönt att jag lyckats genomför alla dessa tävlingar viken jag under en tid tvivlade på.

Stort tack alla fina vänner och min mor som funnits med mig och stöttat mig i detta. Extra tack till Jenny som alltid ger mig stor inspiration i träningen och som varit bästa sällskapet under de båda Fitnessfestivalerna! Vad skulle jag göra utan dig?!!

Skål och trevlig lucia på er alla!!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Fyra tävlingar på en helg!

Årets Fitnessfestival har för min del varit en fantastiskt rolig helg. Inte bara för att jag har tävlat massor. Jag har också träffat och fått umgås med en hel del vänner som är lika nördiga som mig när det gäller träning.

Fredagen startade med Europafinalen i Fitness Five. Jag vann SM i somras och var därigenom direktkvalificerad till EM. Invägning var kl 10:00 på fredag morgon. Min plan var att väga i under 51.7 för då skulle det avrundas så att jag fick den belastning på stången som jag önskade. Kroppsvikten (52.5 kg) i knäböj, 70 % av kroppsvikten (35 kg) i bänkpress och 40 % av kroppsvikten (20 kg) i bicepscurl. Efter en skaplig tömning och diet vägde jag in på 51,5 så det gick just som jag planerat!

Tyvärr hade jag ingen superkonkurrens i min klass. Damerna var uppdelade i två viktklasser -60 kg och + 60 kg. Momenten gjordes i följande ordning bänkpress 43 repetitioner, bicepscurl 34 repetitioner, knäböj 32 repetitioner, chins 32 st och inför sista momenten dips var min seger redan klar. Jag hade kunnat avstå denna gren, men gick upp och gjorde några dips, 25 st. Klev ner innan jag tröttade ut mig för att spara på krafterna till resterande tävlingar.

Tack Rookie för ett bra arrangemang och en väl genomförd tävling! Ser fram emot Fitness Five 2016!!

Här är film från min tävling.

lördagen hade jag två inplanerade tävlingar. Den mest spännande av dem var chins SM där jag skulle möta några av de starkaste brudar jag känner. Jenny Adolfsson, Amanda Almroth och Helena Forsén. Alla dessa tjejer är i god för minst 30 chins. För dem som är inne i fitnessbranschen så har de flesta träffat eller i alla fall hört talas om domaren Arne. Jag har aldrig träffat Arne bara hört talas om honom som en riktigt skräckinjagande domare, som är stenhård i sin bedömning av hur man ska utföra chins. Till vår förvåning var det Arne som skulle döma chins SM i år. Under uppvärmningen granskade Arne våra chins, som tur var. Till en början var det inte många av dem vi gjorde korrekt. Så vi alla fick tänka om lite och göra på ett annat sätt av hur vi tränat.

Jag har aldrig på en tävling gjort så strikta chins och heller aldrig fått så många bortdömda. 30 genomförda varav 25 blev godkända. 25 chins räckte i alla fall till en vinst. Helena kom tvåa med 24 chins och Jenny trea med 23 chins. Så det var verkligen en tight kamp. 

Här är film på mina chins.

Direkt efter chins SM var det dags för en ny tävling som jag testade på Box Jump Challenge. Jag har tidigare bara vid ett tillfälle testat hur högt jag kan hoppa från stillastående och det var för ett par veckor sedan då jag körde ett pass med Eric, bästa PTn på Fit4Life. Då hoppade jag 103 cm. Så mitt mål idag var att hoppa högre. Man började på 80 cm och ökade med 3 cm för varje klarat hopp. Jag stod över några hopp för att spara på explosiviteten i benen. Jag slutade då jag klarat 109 cm, ett pers med 6 cm som även räckte till vinst i damklassen. 

Söndagen kvar nu och kvaltävling i Rep Power. Jag var redan direktkvalificerad till finalen då jag är regerande mästare, men gillar att tävla och tänkte att det kan vara skoj med en extra tävling. Jag såg även ett tillfälle att testa en ny uppladdning. Inför alla mina tävlingar, speciellt när vikten spelar in, brukar jag alltid med olika metoder se till att väga så lite som möjligt. Men till denna tävling tänkte jag att jag skulle äta upp mig och ladda med mycket energirik mat hela vägen fram till invägning. Så lördagskvällen firades på Svenska Hamburgeköket med efterföljande glassbuffé på Jensen. På söndagsmorgonen åt jag en stor och stabil frukost. Siktade på att väga in på 57 kg men nådde tyvärr bara upp till 55,6 kg. 

Tävlingen gick bra, jag hade tyngre vikter på stången än vad jag brukar, men kände mig riktigt stark. Amanda Almroth som sällskapat mig på tävlingarna hela helgen samt kört samma uppladdning på lördagskvällen var ännu starkare. Amanda krossade och utklassade. Hon var grym och jag fick se mig besegrad för första gången i Rep Power. Hon slog mig till och med i chins vilken var första gången någon slagit mig där sedan jag började tävla. 

Jag trodde innan att jag inte skulle vara nöjd med en andra plats. Visst att denna tävling inte betydde något då jag redan var klar för final. Men jag är en tävlingsmänniska ut i fingertopparna och vill alltid vinna, nu gjorde jag inte det. Men faktiskt så kändes det bara skoj och jag kunde verkligen glädjas åt Amandas vinst. Hon var grymt stark och är för övrigt en stor förebild inom träning med sitt ödmjuka sätt och sin sunda inställning. Nu hoppas jag att vi möts igen på finalen. Hellre en andra plats som jag krigat för än en förstaplats utan konkurrens. 

Tack Malin och Joanne som också var med och gjorde Rep Power kvalet till en riktigt skoj tävling! Och Tack MM Sports med Kristian, Jenny och Peter i spetsen för bra tävlingsarrangemang.

Tack också till alla fina vänner som kom och hejade på mig när jag tävlade! Det betydde väldigt mycket att både höra och se er i publiken! Tack alla som gjorde denna helg så fantastiskt rolig! 

Nu laddar jag om inför nästa helg då det bär av för årets sista två tävlingar i Göteborg!

Kram på er alla!

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg