Denna blogg handlar om träning, tävling, kost, att ha roligt påvägen och må bra! 2014 var mitt stora tävlingsår med en rad olika tävlingar och en hel del vinster. Under 2015 kan ni fortsätta följa mig då jag kommer anta nya utmaningar. Bland annat på Ninja Warrior Sverige och min premiär inom OCR(Obstacle Course Races). Var med mig genom min träning och övriga förberedelser till dessa tävlingar.
Det största för 2015 är att jag har startat ett eget företag, More Than Wellness, där jag arbetar med träning hälsa och välmående. Kika mer på företagets hemsida och välkommen att kontakta mig om du vill ha hjälp att nå dina mål.
Som ni säkert förstår så var det en stor besvikelse att jag inte klarade mig längre i semifinalen av Ninja Warrior. Jag var var så besviken över att jag klantade mig ur banan. Det hade varit så skönt att få köra tills jag verkligen inte klarade mer på grund av att min styrka eller uthållighet inte räckte till. Men istället åkte jag ut på ren klantighet! Jag tänkte mig inte för när jag kom till hindret med det två repstumparna, jag tog greppet för långt upp så när jag släppte nådde jag inte fram till kanten utan fick bakåtvikt och trillade i vattnet. Jag har själv inte sett avsnittet, men jag minns känslor och att jag efter att ha fattat greppet kom på mig själv!
Jag ville så gärna få göra laxtrappan som under min träning inför detta varit ett problem fram tills jag åkte till David i Fagersta som hade byggt en egen laxtrappa där jag första gången övervann min det mentala och vågade göra den hela vägen.
I det stora hela är jag väldigt glad över att ha fått vara endel av detta Ninjaäventyr. Det har varit en fantastisk upplevelse. Av alla 125 deltagare var det bara hälften som klarade kvalbanan och jag var en av dem. Jag lovar att detta inte är det sista ni sett av mig. Ninja Warrior Sverige har just startat och som det ser ut kommer den en fortsättning även nästa år.
Tack alla ni som tittat och hejat på mig! Ni är guld värda! Stor kram till er!
Tre veckor i Thailand, tillsammans med min dotter kändes som väldigt länge. Men nu har vi bara drygt en vecka kvar. Alla tre veckor tillbringar vi på den fantastiska ön Koh Lanta. Jag hade lite i tanken att vi skulle pröva något nytt efter att ha varit på samma ö några gånger nu. Men det var svårt att välja något annat eller testa något nytt när jag vet vad jag får på här. En härlig fin långgrund strand, bra träningsmöjligheter och ett perfekt boende för oss två. Och en hel del andra svenskar att hänga med och det gillar jag.
Livet är enkelt att leva ibland. Det viktigaste jag måste tänka på är att min dotter får i sig mat och vätska. Dagarna ser annars väldigt lika ut, poolhäng, strandhäng och träning. Min dotter är van sedan några månaders ålder att alltid hänga med mig när jag tränar. Ibland gillar hon det och ibland inte. Här i Thailand har det gått väldigt bra.
Jag har alltid med mig mina ringar när jag reser, ofta går de att hänga upp dem någonstans. Här kunde jag hänga dem i balkongen över våran. Men hjälp av ringar kan man träna i princip hela kroppen. Mina favoriter är såklart chins och dips. Även min dotter får hjälpa mig att vara vikt.
När jag kommer hem från Thailand är det endast tre veckor tills jag skall springa BootCamp Challenge, som är 5 km med 100 hinder. Jag har lite smått ångest över hur sjukt jobbigt det kommer bli och hur mjölksyran kommer smärta. Men ser också framför mig hur underbart det kommer kännas att ha genomfört ett sådant lopp. Loppet blir också premiären för mig inom OCR (Obstacle Course Races) där jag stolt representerar Lynx Multisport Team.
På grund av detta var min plan att träna mycket kondition och högintensivt i Thailand. Till min glädje blev jag av min kollega Sofia rekommenderad att gå på BootCamp pass på stranden som leds av instruktören Linda Eliasson. Efter första passen höll kroppen mig inte ens uppe, både ben och armar var helt färdiga. Under passat tänkte jag att detta gör jag aldrig om. Men sedan dess har jag gått på varje pass som är varannan dag och jag älskar det. Och det bästa är att jag förbättrar mig väldigt mycket för varje pass. Min kondition börjar koma tillbaka till där den var innan styrkelyftsatsningen. De dagar jag inte kör med Linda så tränar jag i mina ringar och springer intervaller på stranden.
För mig kunde träningen hittills inte bli bättre, jag får också vänja mig med att skita ner mig när jag tränar, vilket jag verkligen inte gillar!
Ska ni till Koh Lanta och är sugna på grymma träningspass kan jag verkligen tipsa er om grymma Linda. Läs mer på hennes hemsida, http://energyhealth4you.com/.
I fredags tävlade jag i styrkelyft, årets första serietävling. Ingen viktig tävling för mig då jag inte ska vara med i SM i år och därför inte har pressen att klara någon kvalgräns eller att väga in i rätt viktklass.
Jag ville ändå göra en bra tävling då jag hade förberedd mig genom att testa ett nytt formtoppningsupplägg. Jag har testa ett upplägg för att se om det var något jag kan använda senare i maj då jag ska tävla i Polis SM i styrkelyft. Med facit i hand så nådde jag mina mål i den totala belastning och till och med över på vissa moment. Men programmet kommer inte att hålla för mig till nästa tävling då den slet väldigt mycket på mig. I slutet var jag tvungen att vila mer än planerat för att återhämta mig efter alla tunga pass. Vid nästa styrkelyftstävling måste jag kombinera toppningen i styrkelyft med TCA och fler andra tävlingar. Så jag ska nu skissa på ett nytt smartare upplägg.
I bänk och böj nådde jag inte hela vägen. Men jag är verkligen jättenöjd. Om jag jämför med samma tävling för ett år sedan så har jag ökat med 42,5 kg i totalen på de tre momenten och detta med bibehållen kroppsvikt på 52 kg.
Här är filmer på mina slutresultat.
Knäböj 102,5 kg
Bänkpress 70 kg
Marklyft 140 kg
Stort tack till Lasse och Jenny som har varit till stor hjälp för mig. Utan dem hade jag svårligen nått mina mål!!
Det var blandade känslor inför dagens program av Ninja Warrior Sverige. Bara tanken på att se mig själv i TV gav mig puls trots att jag visste att jag klarat kvalbanan. En nervositet inför hur det skulle se ut och hur produktionen framställde mig.
Vid inspelningen hade 3 andra tjejer kört och ramlat i på hinder ett, två och tre just innan det blev min tur. Jag var ärligt talat livrädd för att gå samma öde till mötes. Min hinderbana blev därav lite avvaktande och jag fegade en hel del och tänkte bort tiden helt och hållet. Som tur var kom inte tiden att spela någon roll. Min feghet var nära på att bli mitt fall i snurran och väggen. Tur att jag loskade i händerna inför varje hinder!
När jag stod inför mitt tredje och sista försök i väggen var det så sjukt nervigt och jag försökte analysera de två tidigare försöken. Jag vet att jag är som bäst i dessa situationer men kunde inte förstå varför jag inte nådde upp på försök ett och två då jag tidigare klarat att springa upp för en högre vägg! När jag i efterhand såg film på mina försök i väggen kom jag på mig själv att jag totalt glömde luta mig bakåt, vilket man måste då väggen är välvd. Jag sprang rätt in i den vilket gjorde att jag inte nådde upp och slog i knät lite illa efter första försöket! Mitt tredje försök var lika illa, hade endast tur att jag fick mer fart och nådde. Mina nerver spelade mig ett spratt.
Jag har aldrig varit så pirrig inför en tävling som denna. Att jag fick den där extra farten vill jag tacka publiken och de andra Ninjorna för. Känslan av att höra alla skrika, heja på mig och en klack som ropar "beat that wall" avgjorde det hela. Känslan att komma upp var fantastisk, jag kan inte beskriva den glädje jag kände över att få trycka på knappen på toppen av väggen!
Ca 1 timme innan jag gick upp för att köra banan hade vi en genomgång av hinder och regler. Innan dess visste vi inget av vad som skulle komma. Det är den största utmaningen men Ninja, man vet inte innan hur banan kommer att se ut. Hela sommaren 2014 ägnades till ninjaträning av hinder vi trodde kunde komma. Mycket klättring, balansträning, laxtrappa, väggen mm.
Det allra bästa med att ha medverkat i Ninja är att det gett mig vänner för livet. De människor jag tillbringade sommaren med och tränade tillsammans med inför detta. Förra torsdagen på premiären träffade jag dem alla. Ikväll var några av dem hemma hos mig för att se programmet. Ni har verkligen förgyllt mitt liv med så mycket glädje!! Jenny, Joanne, Anna-Lee, Anja, Janne, Adam, Bengt David, David, Erik, Konstantinos och Bernhard!!! Ni är grymma!
Inför premiären höll underbara Janne ett tal vilket han även gjorde hemma hos mig ikväll vilket jag bara måste dela med mig av. Tack Janne!!!
Ny torsda, nytt avsnitt Ninja e the shit Vi knäcker en till fest För att se dom som e bäst På att hoppa, klättra, springa, fånga, briljera!! Dom är förstås flera I vår skara av underbara Bengt David, en riktig klippa Som genom banan kan trippa Vissa tappar taget och man tänker; SKIT! Man kan spekulera om Joanne släppte med flit? Jag själv tappade dock taget som ett jävla fån! Men det gör inte vår amazon Vid inget hinder vela! Banan, klara hela! Kör så det ryker, Mikaela! Tack igen för en sommar man sent kommer glömma, Inatt, som vanligt, kommer jag om säsong 2 att drömma. Skål!
4 kommentarer | Skriv en kommentar