Om


Denna blogg handlar om träning, tävling, kost, att ha roligt påvägen och må bra! 2014 var mitt stora tävlingsår med en rad olika tävlingar och en hel del vinster. Under 2015 kan ni fortsätta följa mig då jag kommer anta nya utmaningar. Bland annat på Ninja Warrior Sverige och min premiär inom OCR(Obstacle Course Races). Var med mig genom min träning och övriga förberedelser till dessa tävlingar. 

Det största för 2015 är att jag har startat ett eget företag, More Than Wellness, där jag arbetar med träning hälsa och välmående. Kika mer på företagets hemsida och välkommen att kontakta mig om du vill ha hjälp att nå dina mål.

Jag representerar MM sports och Lynx MST

Planerade tävlingar 2015:

  • - 28/3 BootCamp Callenge
  • - 25/4 Tough Viking i Gbg
  • - Rep-power kvaltävling
  • - 9/5 SM i TCA (Toughest Competitor Alive)
  • - 16/5 Polis SM i styrkelyft
  • - 27/6 VM i TCA individuell klass
  • - 29/7 VM i bänkpress för poliser och brandmän
  • - 30/7 VM i TCA mixedklass
  • - 2/7 VM i Push & Pull för poliser och brandmän (bänkpress och marklyft)
  • -11/7 Final Fitness Five
  • - September Ninja Warrior Sverige 2016
  • - November SM i chins
  • - November SM i dips
  • - November Europafinal Fitness Five
  • - November Final Rep-Power

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Börja blogga!
Börja blogga på 2 minuter.
Allt är på svenska.
Börja blogga här!

Visar inlägg från augusti 2016

Tillbaka till bloggens startsida

From parkour-cop to bikini-cop

The last time I wrote a blog-post was when I was noticed in the media because I had been doing something unusual in my profession as a police officer. At that time I was given the temporary nickname ”Parkour-police”. My blog has since been hibernating because I’ve felt I haven’t had anything special to write about.

Now I feel the need to write, get some things off my chest and also answer some questions about my intervention, which happened about a week ago. Above all I want to thank everyone who has given me praise, written nice comments or backed me up when I have been criticized! You make me so incredibly happy!! I would love to write and thank you all individually, but you are all too many! THANK YOU!!!

Now to answer some queries from people who have criticized my actions.

Why did I post the picture?

Shortly after my intervention my friend told me she had taken a picture of me. We laughed at it beacuse of the sheer comedy in the situation of arresting someone while dressed in a bikini. My friends have never before seen me in action as a policewoman and were a bit shocked over what had happened and the fact that it went so fast. This was another aspect which for us made it comical.

I discussed with my friend and my police colleague whether I should post the picture just to warn and remind people that thefts like this are common. Reports against these kind of offenses increase in a ridiculous amount during the summer and basically no-one gets their valuables back nor does any suspect get arrested or get convicted of any crime.

We all agreed that the picture was to be posted in this purpose, plus the fact that there was something comical about it. I was happy that the picture got so many likes on Instagram and was also shared on FB. 24 hours later, Aftonbladet (local newspaper) called and wanted to make an interview, in the same purpose. I told them about how one can act as a civilian if one is subject to theft. After Aftonbladet published the interview, my phone has been ringing non-stop. I could not imagine that the picture would spread the way it now has. Journalists from around the world have sought me out, interviewed me and even traveled to Sweden to make reports about me.

I respect anyone who thinks I was wrong in uploading the picture. I was hesitant myself but felt that the pro’s surpassed the con’s. Looking back I would not like to have had it undone since I believe it has created more trust for the police rather than the opposite. This is fortified also by the positive attention it has been given, not only to me but to Swedish Police, from around the world. I don’t consider myself neither mocking or derogating any individual by publishing the picture. If so it was absolutely not my intention.

Am I a racist?
Unfortunately the attention has been far from only positive for me as a person. I’ve gotten some haters and a little too many unpleasant messages and e-mails from people who, for different reasons, loathe my actions. Most of it just runs off me, but not all. I also get messages from people who admire what I have done a little too much and seem to be willing to sell their own grandmother just to meet me! This makes me feel uneasy.

In the first interview I happened to say that the guy who approached us was foreign. Right after this had been published, I started getting hate-messages about me being a racist. Apparently I offended some people in our country, and for this I am sorry.

I realized my mistake and from then on simply said that it was a guy. I even considered saying it was a person, so not to offend the male gender. Luckily no comments were made about this.

To those of you who dislike me because you think I’m a racist, I just want to tell you that my own family are also immigrants. My grandmother came to Sweden as an undocumented fugitive after surviving from a concentration-camp. My father came as a child with his parents as fugitives to Sweden! If it hadn’t have been for Sweden’s foreign policy I wouldn’t even have existed. The origin of the thief definitely had nothing to do with my actions and will never affect my future actions either. I act and conduct myself in the exact same manner regardless of someones origin, both as a policewoman and as a civilian.

Just as bad are the e-mails i have gotten from racist sympathizers who praise me and write that I was fierce who nailed the immigrant-trash and hope I mashed him extra hard. I feel that these imbecile comments are not even deemed worthy of a response whatsoever.

Irrespective of origin I hope that the majority want to fight any crime commited.

Was it necessary to put a knee in the perpetrator’s back?
If you take a closer look at the picture you can quite clearly see that I am not pushing my knee in to the man’s thoracic spine. That kind of force was not authorized. But I had make use of what my frame of 55 kg bodyweight would allow, just to keep the man under wraps.

What you can see on the picture is the instant when I kept my shin and inside thigh against his arm so that he could not escape. This to be able to assist my partner who is holding his other arm. She has to let go to get her phone and call 112 (emergency service).

The man quickly realized when he was on the ground that he did not have a chance to break loose which in turn made him sieze his struggling and we could ease our grips.

Am I a hero?
I think it is quite an exaggeration to salute me as a hero all over the world. I was merely doing my job and I know that basically all my colleagues on the force would do the same if they saw a crime being commited.

Nevertheless I am so glad and thankful for this Cartoon Superhero that has been dedicated to me. I still have not been able to track down the artist. Maybe the artist wants to remain anonymus. If not, please help me get in contact with them.

Lastly I just want to say THANK YOU to some of you who have been awesome during the last week!! I’m so glad that you are a part of my life! You, and nothing else makes me the world’s happiest right now!! Malin, Jenny, Janne, Adam and of course my biggest fan, my dear mother Anita  <3  <3 !!

Translator: Jan Czarnecki

Från parkourpolis till bikinipolis

Sist jag skrev ett blogginlägg var när jag uppmärksammades i media pga. av att jag gjorde något ovanligt i mitt yrke som polis. Fick då det tillfälliga smeknamnet Parkourpolisen Bloggen har sedan dess fått vila då jag känt att jag inte haft något speciellt att skriva om.

Nu känner jag ett behov av att skriva av mig och svara på lite frågor angående mitt ingripande som skedde för snart en vecka sedan. Viktigast av allt är att jag vill tacka alla som hyllat mig, skrivit fina kommentarer och ni som tagit mig i försvar mot de som kritiserat mig! Ni gör mig så fantastiskt glad!! Jag skulle mer än gärna vilja tacka alla personligen men ni är för många! TACK!!!

Nu ska jag svara på lite frågor från dem som kritiserat mitt agerande.

Varför la jag upp bilden?

Efter ingripandet fick jag veta att min vän tagit en bild på mig. Vi skrattade åt bilden för att det blev en komisk situation att ingripa iklädd bikini. Mina vänner har aldrig sett mig agera som polis och var en aning chockade över vad som hände och att det gick så snabbt. Ytterligare en aspekt som för oss gjorde det komiskt.

Jag diskuterade med min vän och poliskollega om jag skulle lägga upp bilden för att varna och påminna folk om att det är lätt att bli bestulen. Anmälningarna mot dessa brott ökar sanslöst mycket under sommaren och i princip ingen får tillbaka sina värdesaker och ingen misstänkt blir heller gripen eller dömd för något brott. 

Vi var överens om att bilden skulle läggas upp i detta syfte men att det också var komik i den. Jag blev glad att bilden gillades av många på Instagram och delades på FB. Ett dygn efter ringde Aftonbladet och jag gav en intervju i samma syfte. Jag berättade även hur man som privatperson kan gå tillväga om man blir bestulen. Efter att Aftonbladet publicerat intervjun så har min telefon ringt i ett. Jag hade inte en tanke på att bilden skulle spridas på det sätt som den nu gjort. Journalister i hela värden har sökt upp mig, intervjuat mig och tom rest till Sverige för att kunna göra reportage om mig.

Jag respekterar er som tycker att det var fel att lägga upp bilden. Jag var själv tveksam men ansåg att fördelarna övervägde nackdelarna. Med facit i hand så skulle jag inte vilja ha det ogjort då jag tror att detta skapat mer förtroende för polisen än tvärt om. Detta styrks även av den positiva uppmärksamhet detta gett, inte bara till mig utan även till Svensk polis från hela världen. Jag anser mig varken ha hånat någon eller kränkt någon enskild individ genom att ha publicerat bilden. Om så har det verkligen inte varit min avsikt.

Är jag rasist?
Tyvärr har uppmärksamheten varit långt ifrån bara positiv för mig som person. Jag har fått en hel del hatare och lite för många obehagliga meddelanden och mail från folk som avskyr mitt agerande av olika skäl. De mesta kan jag borsta av mig men inte allt. Det dimper även in meddelanden från folk som beundrar det jag gjort lite väl mycket och ger intryck över att vilja gå över lik bara de får träffa mig! Vilken känns lite obehagligt.

I första intervjun råkade jag säga att det var en utländsk kille som kom fram till oss. Direkt efter att det publicerats började hat meddelanden komma om att jag var rasist. Tydligen så kränkte detta uttalande några i vårt land vilket jag vill be om ursäkt för.

Jag insåg mitt misstag och nämnde i fortsättning bara att det var en kille. Övervägde till och med om jag skulle sagt att det var en hen för att inte kränka det manliga könet också. Som tur var kom inga synpunkter angående det.

Till dem som ogillar mig pga. av att ni tror jag är rasist vill jag bara berätta att min familj är invandrare. Min mormor kom till Sverige som papperslös flykting efter att ha överlevt ett koncentrationsläger. Min pappa kom som barn tillsammans med sina föräldrar som flykting till Sverige! Om det inte var för Sveriges flyktingpolitik skulle inte jag finnas till. Tjuvens ursprung har definitivt inget med mitt agerande att göra och det kommer aldrig heller att påverka mitt agerande i framtiden. Jag beter mig och agerar på exakt samma sätt oavsett personens ursprung både som polis och i mitt privata liv.

Lika illa är det med de mejl jag fått från rasistsympatisörer som hyllar mig och skriver att jag var grym som satte dit invandrarpacket och hoppas att jag tryckte till honom extra hårt. Jag känner att dessa idiotiska kommentarer inte är värda att bemötas med några svar överhuvudtaget.

 Oavsett ursprung så hoppas jag att de flesta vill bekämpa brott som begås.

Var det nödvändigt att sätta ett knä i ryggen på killen?
Om man tittar noga på bilden så ser man ganska tydligt att jag inte trycker ner mitt knä i mannens bröstrygg. Den typen av våld var inte befogad. Men jag var tvungen att använda det jag kunde av min 55 kg tunga kropp för att ha kontroll på mannen.

Det man ser på bilden är när jag håller mitt underben och insida lår mot hans arm så han inte kan komma loss. Detta för att assistera min vän som håller i hans andra arm. Hon behöver släppa för att komma åt sin telefon och ringa 112. 

Mannen förstår snabbt när han ligger på marken att han inte har en chans att ta sig loss vilket resulterar i att han slutar göra motstånd och vi kan lätta på våra grepp.

Är jag en hjälte?
Jag känner att de är det är överdrivet att jag hyllas som en hjälte i hela världen. Jag gjorde bara mitt jobb och vet att i princip alla mina poliskollegor skulle göra detsamma om de ser ett brott begås.

Hur som helst så är jag så glad och tacksam över denna Superherofigur som tillägnats mig. Jag har fortfarande inte lyckas spåra konstnären. Kanske konstnären vill vara anonym. Om inte, snälla hjälp mig att komma i kontakt denne.

Till slut vill jag bara säga TACK  till några som har varit fantastiska under den senaste veckan!! Jag är så glad att ni är en del av mitt liv! Ni, och inget annat gör mig till världens lyckligaste människa just nu!! Malin, Jenny, Janne, Adam och såklart mitt största fan, min kära mamma Anita  <3  <3 !!