Blandade känslor efter BootCamp Challenge, min OCR premiär!
Igår gjorde jag mitt första Obstacle Course Races (OCR). Jag är lite kluven över om jag gillade det eller inte. Dock vet jag att det inte var sista gången jag gjorde detta. Jag måste helt klart anta utmaningar som denna igen och nästa gång göra det bättre.
BootCamp Challenge som jag körde är 5 km lång och består av 100 hinder. Starten började med löpning uppför en brant backe ca 70 meter, med sig skulle man ha en 25 kg tung sandsäck. Mjölksyran kom ganska snabbt! Hinderbanan var riktig bra gjord och det hade inte varit annat än bara rolig om det inte var för att jag blev så sjukt nerkyld. En kilometer in på banan trampade jag såklart snett och stukade foten, ingen illa stukning men den hämmade mig lite i den tuffa terrängen som var. I mitten av banan så skulle man vada ut till en brygga, klättra upp på bryggan sedan hoppa i vattnet igen på de djupare och därefter upp igen. Sviiiinkallt, men helt okej då man var i vattnet så kort tid. Och lite kul att jag för första gången i mitt liv badad i havet i mars månad! Efter några till hinder och när jag just fått upp värmen igen skulle man ta sig igenom ett träsk. Oklar hur lång, men närmare 100 meter och på vissa ställen var det riktigt djupt. Vid ett par tillfällen sjönk jag ner i gyttjan så vatten och sumpmark nådde mig upp till halsen samtidigt som fötterna satt fast nere på botten i gyttjan. Jag fick faktiskt lite panikkänslor!! Otal gå ger ramlade jag och försökte grabba efter rötter och grenar för att ta mig upp!! Detta var loppets vidrigaste del. Utan detta hade jag älskat BootCamp Challenge. Efter träsket kunde jag varken känns mina fötter eller händer. Jag var helt stelfrusen. Kort därefter när jag började springa krampade mina vader av kylan.
I slutet av banan kom den bästa delen. En zon med massa skoj hinder. Bland annat en monkeybar och flera ställen med repklättring för att ta sig över olika hinder. Jag kunde inte ens gå morkeybaren för att jag var så stelfrusen. Jag fick lov att fuska genom att då och då sätta upp fötterna for balkar.
Jag kom i mål efter 40 minuter vilket räckte till en femteplats i damernas elitklass. Hade jag tävlat i min egen åldersklass 35-40 år så hade tiden gett mig en vinst. Såklart lite coolare att tävla i elitklassen samtidigt som att det hade varit gött med en guldmedalj! Vi får se vilken klass jag väljer nästa år!Jag vill gärna köra detta lopp igen. Men mår lite dåligt över att tänka på hur kall jag blev. Jag hoppas verkligen att de lägger loppet senare 2016, så värmen har hunnit komma.
Sist måste jag nämna att loppet var sjukt bra arrangerat på alla sätt, Military Fitness gjorde ett grym bra jobb. Och för er som inte är rädda för att frysa kan jag verkligen rekommendera detta som en grymt kul utmaning!

Helgen i Stenungsund var för övrigt toppen. Jag reste och delade rum med mina vänner Joanne och Janne. Janne bestämde sig dagen före att han skulle vara med. Bokade tåg och köpte startplats i sista minuten. Dessutom vinner han sin klass helt överlägset!! Så stolt över min vän!
Tack vänner för en grym helg!! Och tack alla i Lynx MST för ett grymt gäng och härlig gemenskap! Jag är verkligen glad att få vara en del av ER!
2 kommentarer | Skriv en kommentar
Skriv en kommentar
Föregående inlägg: Nystart i styrkelyft!
Nästa inlägg: Start på en hektiskt vår med många tävlingar!
Du var ju jätteduktig. Det var kul att träffa er och tack för att ni bidrog till så bra stämning.
Bootcamp var lite speciell bana. Mycket mer hinder än vanligt. Jag upplevde allt precis likadant som du beskriver det. Mjölksyran kom väldigt fort. Men du får inte ge upp OCR ännu. Prova Toughest! Än så länge mina favoritlopp. Springer 5 st Toughest i år! :) Hoppas på att ses i någon av de. Heja Lynx! :)
Tack Super_Pablo,
jag kände mig verkligen inte jätteduktig! Men nu i efterhand känns det roligt. Och jag ger inte upp OCR. Klart vi ses framöver!! Heja Lynx!!