Sist jag skrev ett blogginlägg var när jag uppmärksammades i media pga. av att jag gjorde något ovanligt i mitt yrke som polis. Fick då det tillfälliga smeknamnet Parkourpolisen Bloggen har sedan dess fått vila då jag känt att jag inte haft något speciellt att skriva om.

Nu känner jag ett behov av att skriva av mig och svara på lite frågor angående mitt ingripande som skedde för snart en vecka sedan. Viktigast av allt är att jag vill tacka alla som hyllat mig, skrivit fina kommentarer och ni som tagit mig i försvar mot de som kritiserat mig! Ni gör mig så fantastiskt glad!! Jag skulle mer än gärna vilja tacka alla personligen men ni är för många! TACK!!!

Nu ska jag svara på lite frågor från dem som kritiserat mitt agerande.

Varför la jag upp bilden?

Efter ingripandet fick jag veta att min vän tagit en bild på mig. Vi skrattade åt bilden för att det blev en komisk situation att ingripa iklädd bikini. Mina vänner har aldrig sett mig agera som polis och var en aning chockade över vad som hände och att det gick så snabbt. Ytterligare en aspekt som för oss gjorde det komiskt.

Jag diskuterade med min vän och poliskollega om jag skulle lägga upp bilden för att varna och påminna folk om att det är lätt att bli bestulen. Anmälningarna mot dessa brott ökar sanslöst mycket under sommaren och i princip ingen får tillbaka sina värdesaker och ingen misstänkt blir heller gripen eller dömd för något brott. 

Vi var överens om att bilden skulle läggas upp i detta syfte men att det också var komik i den. Jag blev glad att bilden gillades av många på Instagram och delades på FB. Ett dygn efter ringde Aftonbladet och jag gav en intervju i samma syfte. Jag berättade även hur man som privatperson kan gå tillväga om man blir bestulen. Efter att Aftonbladet publicerat intervjun så har min telefon ringt i ett. Jag hade inte en tanke på att bilden skulle spridas på det sätt som den nu gjort. Journalister i hela värden har sökt upp mig, intervjuat mig och tom rest till Sverige för att kunna göra reportage om mig.

Jag respekterar er som tycker att det var fel att lägga upp bilden. Jag var själv tveksam men ansåg att fördelarna övervägde nackdelarna. Med facit i hand så skulle jag inte vilja ha det ogjort då jag tror att detta skapat mer förtroende för polisen än tvärt om. Detta styrks även av den positiva uppmärksamhet detta gett, inte bara till mig utan även till Svensk polis från hela världen. Jag anser mig varken ha hånat någon eller kränkt någon enskild individ genom att ha publicerat bilden. Om så har det verkligen inte varit min avsikt.

Är jag rasist?
Tyvärr har uppmärksamheten varit långt ifrån bara positiv för mig som person. Jag har fått en hel del hatare och lite för många obehagliga meddelanden och mail från folk som avskyr mitt agerande av olika skäl. De mesta kan jag borsta av mig men inte allt. Det dimper även in meddelanden från folk som beundrar det jag gjort lite väl mycket och ger intryck över att vilja gå över lik bara de får träffa mig! Vilken känns lite obehagligt.

I första intervjun råkade jag säga att det var en utländsk kille som kom fram till oss. Direkt efter att det publicerats började hat meddelanden komma om att jag var rasist. Tydligen så kränkte detta uttalande några i vårt land vilket jag vill be om ursäkt för.

Jag insåg mitt misstag och nämnde i fortsättning bara att det var en kille. Övervägde till och med om jag skulle sagt att det var en hen för att inte kränka det manliga könet också. Som tur var kom inga synpunkter angående det.

Till dem som ogillar mig pga. av att ni tror jag är rasist vill jag bara berätta att min familj är invandrare. Min mormor kom till Sverige som papperslös flykting efter att ha överlevt ett koncentrationsläger. Min pappa kom som barn tillsammans med sina föräldrar som flykting till Sverige! Om det inte var för Sveriges flyktingpolitik skulle inte jag finnas till. Tjuvens ursprung har definitivt inget med mitt agerande att göra och det kommer aldrig heller att påverka mitt agerande i framtiden. Jag beter mig och agerar på exakt samma sätt oavsett personens ursprung både som polis och i mitt privata liv.

Lika illa är det med de mejl jag fått från rasistsympatisörer som hyllar mig och skriver att jag var grym som satte dit invandrarpacket och hoppas att jag tryckte till honom extra hårt. Jag känner att dessa idiotiska kommentarer inte är värda att bemötas med några svar överhuvudtaget.

 Oavsett ursprung så hoppas jag att de flesta vill bekämpa brott som begås.

Var det nödvändigt att sätta ett knä i ryggen på killen?
Om man tittar noga på bilden så ser man ganska tydligt att jag inte trycker ner mitt knä i mannens bröstrygg. Den typen av våld var inte befogad. Men jag var tvungen att använda det jag kunde av min 55 kg tunga kropp för att ha kontroll på mannen.

Det man ser på bilden är när jag håller mitt underben och insida lår mot hans arm så han inte kan komma loss. Detta för att assistera min vän som håller i hans andra arm. Hon behöver släppa för att komma åt sin telefon och ringa 112. 

Mannen förstår snabbt när han ligger på marken att han inte har en chans att ta sig loss vilket resulterar i att han slutar göra motstånd och vi kan lätta på våra grepp.

Är jag en hjälte?
Jag känner att de är det är överdrivet att jag hyllas som en hjälte i hela världen. Jag gjorde bara mitt jobb och vet att i princip alla mina poliskollegor skulle göra detsamma om de ser ett brott begås.

Hur som helst så är jag så glad och tacksam över denna Superherofigur som tillägnats mig. Jag har fortfarande inte lyckas spåra konstnären. Kanske konstnären vill vara anonym. Om inte, snälla hjälp mig att komma i kontakt denne.

Till slut vill jag bara säga TACK  till några som har varit fantastiska under den senaste veckan!! Jag är så glad att ni är en del av mitt liv! Ni, och inget annat gör mig till världens lyckligaste människa just nu!! Malin, Jenny, Janne, Adam och såklart mitt största fan, min kära mamma Anita     !!