Jag har under några dagar befunnit mig i Malmö för att arbeta för Polismyndigheten i Sverige. Under ett av arbetspassen gjorde jag och en kollega någon ovanlig för att hålla oss varma i kylan. Detta har orsakar en hel del uppståndelse. Vi blev smygfilmade och klippet har i skrivande stund ca 350.000 visningar. Kvällen efter detta ringde Aftonbladet till mig då de ville köpa klippet från smygfilmaren för att publicera det tillsammans med en intervju av mig. Bara skoj tycker jag!!

För er som inte sett klippet så är detta originalet då min kollega filmade mig

Anledningen till detta blogginlägg är att jag fått sanslöst mycket kommentarer. Mest glädjande kommentarer vilka jag så gärna vill svara på. Men det är för svårt att svara alla personligen, därför gör jag det här istället! TACK alla som skriver så mycket positivt, uppskattande och uppmuntrande både till både mig och polisen i allmänhet. TACK för att ni visar att ni uppskattar vårat jobb! Varenda ord ni skriver värmer i mitt polishjärta.

Jag vill gärna också svara på några av de elaka, nedlåtande och dumma kommentarer jag fått. För att göra det vill jag först berätta för er vad vårat uppdrag är i Malmö. Jag har förstått att det råder stora missuppfattningar om vad polisen arbetar med vid de tillfälligt uppsatta gränskontrollerna. Under dessa dagar har min arbetsuppgift varit att kontrollera ID på alla resenärer som kommer med tåg från Danmark till Malmö. Anledningen till detta är verkligen inte att slänga ut folk ur landet utan tvärt om. Vi vill fånga upp de flyktingar som vill ha och behöver hjälp att söka asyl i Sverige. Då vi inte hade dessa gränskontroller strömmade flyktingarna in och ingen visste vart de tog vägen. Nu fångar vi upp dem på tåget och transporterar dem till rätt instans för att de skall få rätt hjälp. De som är ensamkommande flyktingbarn slussar vi vidare till socialtjänsten och vuxna samt barn med vårdnadshavare kör vi till migrationsverket. De som behöver sjukvård får det. Av de flyktingar som inte ämnar söka asyl i Sverige utan vill till något annat land slussar vi tillbaka med tåget till Danmark för att de sedan skall kunna ta sig vidare till det land de vill och där de eventuellt har släktingar. 

Det är inte ofta jag blir illa berörd i mitt jobb, men dessa dagar har berört mig oerhört. Det gör ont i min själ att träffa familjer som flytt för sitt liv. Hjälplösa barn både med och utan föräldrar, hungriga, sjuka, livrädda både för oss och för sina öden. Många gånger har jag fått bita mig i tungan för att inte mina tårar skall komma. Många vet inte ens att de anlänt till Sverige då vi tar dem av tåget. En familj med fyra små barn berättade att de hade rest i två månader och äntligen hade de nått Sverige. 

För första gången på mycket länge känner jag mig stolt över mitt yrke och den insats vi poliser just nu gör vid Sveriges gränser. 

Tågen går med 20 minuterstrafik så det blir lite väntan mellan. För kort väntan för att vi ska hinna med andra arbetsuppgifter och för lång väntar för att man skall hålla värmen om man står stilla i kylan och blåsten. Jag är extremt frusen av mig och trots lager på lager så blev jag väldigt kall. Perrongen vi stod på var helt folktom, detta en sen juldagskväll. På perrongen mitt emot satt det några människor i en kur och väntade på ett tåg. Jag och min kollega började hoppa lite upp och ner för att hålla värmen. Sedan sprang vi varsitt varv där vi improviserade lite parkour. Vi hade riktigt skoj och blev även varma. Mitt i all tragik kändes de skönt att skapa distans, ha skoj, skutta runt och flamsa lite. 

Här kommer ett axplock från några få av de tusentals kommentarer som gör mig såååå glad! TACK!!

Jag respekterar alla mina kollegor som skrivit kommentarer om att man inte bör apa sig eller fjanta runt i uniform. Dock vill jag ändå svara kort på några av dem.

Robert, såklart alla har olika humor och tycker att olika saker är skoj. Men jag undrar precis som Marya, varför är jag en dålig förebild? Har du hör talas om parkour eller freerunning? Det är något som "vanliga människor" faktiskt sysslar med, det är en idrott som går under Svenska Gymnastikförbundet. Jag kan inte tro att människor tappar förtroendet för mig pga av att jag gör något som människor sysslar med. Jag har fått över tusen kommentarer varav några få kommentarer från allmänheten är negativa. Resterande är positiva, där det även framgår att det är skönt att se att polisen är mänsklig och bjuder på sig själv. Även kommenterar som lyder att jag är en stor förebild.

Nik Ene, jag garvar faktiskt när jag läser detta. Det låter som du använt alla fina floskler du kan. Jag försår verkligen att vi inte förstår varandra. Jag är medmänsklig, du är mer en lik en robot som tar dig själv på för stort allvar. Om jag i tjänsten stötte på några hoppjärkor som utövar parkour eller liknande skulle jag inte ingripa för att undanröja en framtida olycka och inte heller tillrättavisa dem. De sysslar med en idrott som numera är mycket utbredd i alla fall i Stockholm. Jag kan inte på något sätt förstå varför det skulle stoppas? Min erfarenhet under 11 år som polis är att jag vunnit förtroende då jag visat medmänsklighet och det tänker jag fortsätta med. I din kommentar finns inte en uns av medmänsklighet.

Mange, jag är 38 år och mamma till en femåring, trots det kommer jag aldrig bli för gammal för att leka. Tyvärr var dessa bänkar redan besudlade med loskor, smuts och annat och inte så trevliga att sitta på med rena kläder. Vi gjorde dem såklart inte renare så jag ber om ursäkt för det. Jag är bara mänsklig! Under dagens pass ska jag skura dem i väntan på tågen!

'

Andés, vad skulle vi gjort för nytta mellan tågen? Kom gärna med förslag, för vi tycker det är trist att bara stå och vänta. Varje tågkontroll tar ca 5 minuter så i 15 minuter väntar vi mellan tågen. Jag och mina kollegor vill gärna göra så mycket nytta som möjligt.

Sara, polisen har redan fått lönesänkning. En polisinspektör fick för några år sedan 28000 i lön i Stockholm. Numera har en polis men samma antal år i tjänst endast ingångslönen som är 24500 kr. Även vårat OB halverades för några år sedan samtidigt som vår veckoarbetstid ökades på.

Niclas, jag tycker din kommentar är fantastik. Jag är nog inte en av de smidigaste, faktiskt ganska stel. Jag väger 56 kg och bär en utrustning som väger ca 12 kg. Jag bär kläder i lager på lager för att hålla värmen vilket gör mig ännu mer osmidig. Testa att göra en kullerbytta med 8 kg runt midjan som dessutom spretar åt alla håll, pistol, batong mm. Det var kul men svårt. Trots osmidigheten kan jag kan nog sticka ut hakan och säga att jag är en av Sveriges starkaste och mest vältränade polistjejer. Så liknelsen med en elefant tar jag som en komplimang. 

Detta vara bara ett axplock av alla kommentarer. Jag är fortfarande lite i chock över vilket genomslag denna smygfilmning fick!! Även glad över att jag smittat av mig med min glädje och spontanitet.

Tack ännu en gång alla ni som skrivit fina kommentarer!

Stor kram och Gott Nytt År!!!