Det var blandade känslor inför dagens program av Ninja Warrior Sverige. Bara tanken på att se mig själv i TV gav mig puls trots att jag visste att jag klarat kvalbanan. En nervositet inför hur det skulle se ut och hur produktionen framställde mig. 

 
Vid inspelningen hade 3 andra tjejer kört och ramlat i på hinder ett, två och tre just innan det blev min tur. Jag var ärligt talat livrädd för att gå samma öde till mötes. Min hinderbana blev därav lite avvaktande och jag fegade en hel del och tänkte bort tiden helt och hållet. Som tur var kom inte tiden att spela någon roll. Min feghet var nära på att bli mitt fall i snurran och väggen. Tur att jag loskade i händerna inför varje hinder!

När jag stod inför mitt tredje och sista försök i väggen var det så sjukt nervigt och jag försökte analysera de två tidigare försöken. Jag vet att jag är som bäst i dessa situationer men kunde inte förstå varför jag inte nådde upp på försök ett och två då jag tidigare klarat att springa upp för en högre vägg! När jag i efterhand såg film på mina försök i väggen kom jag på mig själv att jag totalt glömde luta mig bakåt, vilket man måste då väggen är välvd. Jag sprang rätt in i den vilket gjorde att jag inte nådde upp och slog i knät lite illa efter första försöket! Mitt tredje försök var lika illa, hade endast tur att jag fick mer fart och nådde. Mina nerver spelade mig ett spratt. 

Jag har aldrig varit så pirrig inför en tävling som denna. Att jag fick den där extra farten vill jag tacka publiken och de andra Ninjorna för. Känslan av att höra alla skrika, heja på mig och en klack som ropar "beat that wall" avgjorde det hela. Känslan att komma upp var fantastisk, jag kan inte beskriva den glädje jag kände över att få trycka på knappen på toppen av väggen!

Ca 1 timme innan jag gick upp för att köra banan hade vi en genomgång av hinder och regler. Innan dess visste vi inget av vad som skulle komma. Det är den största utmaningen men Ninja, man vet inte innan hur banan kommer att se ut. Hela sommaren 2014 ägnades till ninjaträning av hinder vi trodde kunde komma. Mycket klättring, balansträning, laxtrappa, väggen mm. 

Det allra bästa med att ha medverkat i Ninja är att det gett mig vänner för livet. De människor jag tillbringade sommaren med och tränade tillsammans med inför detta. Förra torsdagen på premiären träffade jag dem alla. Ikväll var några av dem hemma hos mig för att se programmet. Ni har verkligen förgyllt mitt liv med så mycket glädje!! Jenny, Joanne, Anna-Lee, Anja, Janne, Adam, Bengt David, David, Erik, Konstantinos och Bernhard!!! Ni är grymma!

 

Inför premiären höll underbara Janne ett tal vilket han även gjorde hemma hos mig ikväll vilket jag bara måste dela med mig av. Tack Janne!!!

Ny torsda, nytt avsnitt 
Ninja e the shit
Vi knäcker en till fest
För att se dom som e bäst 
På att hoppa, klättra, springa, fånga, briljera!!
Dom är förstås flera
I vår skara av underbara
Bengt David, en riktig klippa
Som genom banan kan trippa
Vissa tappar taget och man tänker; SKIT!
Man kan spekulera om Joanne släppte med flit?
Jag själv tappade dock taget som ett jävla fån!
Men det gör inte vår amazon
Vid inget hinder vela!
Banan, klara hela!
Kör så det ryker, Mikaela!
Tack igen för en sommar man sent kommer glömma,
Inatt, som vanligt, kommer jag om säsong 2 att drömma. 
Skål!

Vi ses i semifinalen!!!